Se agapóu
Idag är det 15år sedan beskedet kom.
Mamma var ute & letade i panik. Jag & min syster var hemma.
Det ringde på porttelefonen. Jag sprang ner för trappan & svarade. Det var en polis som ville komma in.
Tryckte på knappen så porten öppnade sig & stod sen med min syster i famnen & öppnade dörren.
Det var 2 poliser som kom in i vårt hem. Dom frågade efter min mamma. Jag berättade att hon var ute & letade efter vår pappa. Dom förklarade för mig att det var mycket viktigt att hon tog kontakt med dom & dom lämnade ett visit kort som jag skulle ge till henne.
Jag var 12år denna dagen & hade inte en aning varför dom kom till oss så.
Beslöt mig för att klä på mig & min syster & gå ut på gården & gunga.
Efter en kort stund hörde jag orden. Vände mig om, såg min mamma komma halvspringandes emot oss. Hon grät kraftigt & jag uppfattade inte vad hon sa. Hon sa orden ännu en gång & denna gången frös mitt blod till is. "Han är DÖD. Han är DÖD.
Stunden senare satt vi i lägenheten & min mormor & morfar hade kommit dit, vi körde ut till olycksplatsen & jag började franetiskt samla ihop allt som jag visste kom från vår bil. Många utav dessa sakerna har jag nu samlade i en låda.
15 år har passerat, men känslan sitter där lika hårt om hjärtat än. Den natten mellan den 6 till 7 Juli förändrade hela livet för hela min familj & saknaden kommer alltid finnas där.
Jag lider med min mamma & min syster.
Min syster hade inte änns fyllt 2år när detta hände så hon har inga egna minnen.
Både jag & mamma har försökt dela med oss utav våra till henne. Men det är inte samma sak.
Jag önskar av hela mitt hjärta att vi fortfarande va vår fina familj & att detta ALDRIG hänt.
σε αγαπώ
Mamma var ute & letade i panik. Jag & min syster var hemma.
Det ringde på porttelefonen. Jag sprang ner för trappan & svarade. Det var en polis som ville komma in.
Tryckte på knappen så porten öppnade sig & stod sen med min syster i famnen & öppnade dörren.
Det var 2 poliser som kom in i vårt hem. Dom frågade efter min mamma. Jag berättade att hon var ute & letade efter vår pappa. Dom förklarade för mig att det var mycket viktigt att hon tog kontakt med dom & dom lämnade ett visit kort som jag skulle ge till henne.
Jag var 12år denna dagen & hade inte en aning varför dom kom till oss så.
Beslöt mig för att klä på mig & min syster & gå ut på gården & gunga.
Efter en kort stund hörde jag orden. Vände mig om, såg min mamma komma halvspringandes emot oss. Hon grät kraftigt & jag uppfattade inte vad hon sa. Hon sa orden ännu en gång & denna gången frös mitt blod till is. "Han är DÖD. Han är DÖD.
Stunden senare satt vi i lägenheten & min mormor & morfar hade kommit dit, vi körde ut till olycksplatsen & jag började franetiskt samla ihop allt som jag visste kom från vår bil. Många utav dessa sakerna har jag nu samlade i en låda.
15 år har passerat, men känslan sitter där lika hårt om hjärtat än. Den natten mellan den 6 till 7 Juli förändrade hela livet för hela min familj & saknaden kommer alltid finnas där.
Jag lider med min mamma & min syster.
Min syster hade inte änns fyllt 2år när detta hände så hon har inga egna minnen.
Både jag & mamma har försökt dela med oss utav våra till henne. Men det är inte samma sak.
Jag önskar av hela mitt hjärta att vi fortfarande va vår fina familj & att detta ALDRIG hänt.
σε αγαπώ
Kommentarer
Postat av: A
Grät när jag läste <3 Lider med dig gumman, gud vad hemskt! Glad att du har en så bra mamma som jag märkt att du har.
Trackback
