Blir bara ....
Kan äntligen dricka mitt kaffe nu på morgonen =) Har haft nån kräksjuka som slog ut en totalt.
Så gossen smitta oss =(
Men nu har man äntligen ork i kroppen igen =)
Men nu till något helt annat.
Min morfar & jag har genom åren varit väldigt tighta. När jag var liten & va & hälsa på dom så följde jag med min morfar vart han än skulle. Vi va mycket i skogen & han lärde mig en hel del om livet i naturen.
Han har oftast stått på min sida i det mesta & ja bandet mellan oss har varit där. Kanske inte lika tydligt när jag blev äldre, men vi har ändå hela tiden vetat var vi haft varanndra.
I tisdes ringde mamma & berätta att ambulansen hämtat honom. Blev helt stel. Ringde upp sjukhuset & fick informationen att han låg på akuten & att han skulle in & röntga lungorna.
Jag & gossen åkte dit & höll honom sällskap.
Han fick stanna kvar & läkaren berätta att hans hjärta flimmrade & inte orkade driva runt blodet i kroppen.
Min morfar, min trygga klippa i livet. Nu är det fredag & han ska nog få komma hem idag. Så då åker jag till sjukhuset & hämtar upp honom.
Sånt här skrämmer en så oerhört.
Men jag hoppas han inser att han nu måste ta det lugnt & åka in igen om det händer igen.
