nomorehope

Va tidigare idag inne & läste en väns blogg. Märkte väldigt snabbt att allt inte var som det skulle. Fortsatte läsa, det handlade om hon & hennes underbara son. Tårarna dom bubbla snabbt upp. Det hon går igenom borde kunna lösas så enkelt.
Men då det tyvärr inte är hon som har makten i detta fallet, utan hennes FRUKTANSVÄRT EGOISTISKA XXXXXX som har det.
Han gör verkligen allt han kan för att fördärva hennes & hennes sons liv.
Det är lätt för alla att säga att denna pojken kommer inse när han blir stor hur allt ligger till & att han sen kommer hata sin pappa. Dessa ord hjälper inte i nuet, det hjälper inte deras relation & deras band som en mor & son har. & jag vet även att trots all skit hon tar så vill hon INTE att hennes son ska hata sin pappa. Allt denna underbara mamma vill är att få leva ett liv med sin son utan en massa maktkamp & dyligt bakom.

Är detta svårt?

Finns oerhört många barn i detta samhället som har föräldrar som har sepererat. Men varför måste föräldrar utöva maktkamp med barnen?
Varför kan man inte bara sätta barnen i första hand?
Varför kan man inte bara skita i sina egna åsikter & låta barnen växa upp med en relation till både sin mor & far?

Visst, vissa föräldrar, både mödrar & fäder väljer att klippa sin kontakt till sina barn. Vissa bara drar & går vidare i sitt liv & glömmer nån stanns på vägen bort sin kärlek till sina barn.

Men nu åter till denna mor som detta inlägget går till..

Du går igenom något som en mor aldrig ska behöva gå igenom. Under alla år jag kännt till dig har jag vetat om att du kämpat för rätten till din son, kämpat dig igenom rättegång efter rättegång.
Jag kan säga till dig att du är stark, jag kan säga till dig fortsätt kämpa.
Men jag tror inte dom orden hjälper så mycket längre. Det har nog gått för lång tid för att du ska kunna finna kämparglöd i det.

Jag önskar av hela mitt hjärta att det fanns något jag/vi alla kunde göra för dig & även för din son.
Jag lider när jag läste orden i din blogg. Men en sak säger jag.. DU FÅR INTE GE UPP!!!!!
Din son älskar dig, men det vet du redan. Din son har tyvärr hamnat i ett mellanrum han aldrig skulle behöva få vara i.
Jag kommer ihåg den dagen då våra barn lekte tillsammans. Buset, ögonen som lyste.
Jag hoppas verkligen att du en dag vaknar av att din son kommer in & ger dig en godmorgon kram & att denna mardrömmen är över. Att du vunnit & att ni får skapa er ett liv tillsammans igen

Jag finner inte orden som kan ge någon tröst för er.
Men jag hoppas du vet att du har MÅNGA bakom dig & som alltid kommer ställa upp.