nomorehope

Sakta men inte säkert tänker jag framåt

Nu bryts det sakta neråt. Allt känns på bristningsgränsen.
Det är en massa småsaker som får mig att ta mina staplande steg. Det har börjat gå in i mitt huvud ordentligt nu.
Det är så JÄVLA SVÅRT!! Hur jag än gör så kommer det bli fel.
Men ser inget ljus i detta mörker.

Vännen. Vad har inträffat? Varför har du inte hört åt dig? Kram

Vännen jag vet att du vill kämpa, jag vet att du vill vara naiv och tro på ord för att det någonstans ändå känns bra men du e värd så mycket mer och din son e värd så mycket mer.



Den man älskar ska man sätta högst upp på en pidestal och visa hela världen, hela världen! Inte gömma "hemma i en vrå".



Sätt ner foten och acceptera inte annat!



Jag har en låt till dig...http://www.youtube.com/watch?v=WE-7wsOYZNw